linderskan

Det finns två saker som stör mig konstaterade jag igår.

1. När man precis har handlat klart på sin lokala stormarknad (den affären som har tre bokstäver och som kanske är en förkortning men som ingen riktigt vet om det är det) och så är man på väg ut genom dörren med sin kundvagn belamrad med 3-4 kassar och ngåra fristående varor som är för stora för att få plats i de där puckade kassarna då, då i de här dubbla dörrarna på väg ut så går man bakom en tant som också skjuter en vagn framför sig MEN hon bestämmer sig för att resolut STANNA precis när hon gått igenom den första dörren för att då läsa på den intressanta anslagstavlan om trubaduren Sven Nils som kommer till traktens bygdegård för buggföreningens 90årsdag. Där står hon och likt dominobrickor flockas man bakom henne och till hennes irritation och förvåning (??!!!) så blir hon arg för att man råkar stöta i hennes hälsena med kundvagnen för att hon har ju rätt att läsa på den intressanta anslagstavlan precis rakt efter en dörr. (För övrigt tror jag att jag lyckades komponera min längsta mening någonsin....)

2. När man har handlat och utfört ovanstående och ska packa in kassarna i skuffen på bilen och konstaterar att något punghuvud på den där stormarknadens utvecklingsavdelning bytt ut kassarna mot en annan variant som går sönder och handtagen öppnar sig inte så precis som en liten USA-dam som handlat så måste jag bära kassarna underifrån som att de vore en ömtålig liten sak endast för att konstatera att alla kassarna gått sönder av de alldeles för kantiga varorna som jag inhandlat.

Nu kan ni kanske tro att jag hade en dålig dag igår.

Ja. Det kan man ha. Men morgonstund har guld i mun och imorgon är en annan dag och skägget fastnar i brevlådan och gräset är brunt på andra sidan.

Over and out.