linderskan

Javisst!!! Har ni sett den filmen? Angela Lansbury som har en längtan om att bli häxa i 40-talets krigshärjade England... Den är riktigt underhållande.. Fantastiskt roligt att se hur de verkligen verkligen försökte få det lite mystiskt och så.. Vi såg den för några månader sen som en liten matiné en söndag eftermiddag. Mys mys... Titta på bilderna och njut!
 

Jag satt och kikade igenom min mobil och kollade bilder... då hittade jag bilder sedan vi åkte upp till Dalarna före jul... det var så jädrans kallt i bilen så jag slängde upp fötterna mot AC utblåset vid rutan och trädde på Elses fingervantar på fötterna... Jag njöt sedan högaktningsfullt av återstoden av bilfärden... (Det hade kunnat bli en mycket bättre film än Återstoden av dagen....) 



Sen hittade jag en annan bild!!! OH my lord... det här var helt hysteriskt fantastiskt roligt... Jag garvade läppen av mig. Synd att jag inte hade huvud att langa upp mobilen och ta kort när det var så hrrm.. Effektfullt.. so to say. Yes.. nu till saken. När man kommer in med bil till Orsa från Mora hållet så åker man på en höjd så att man har utsikt över hela Orsasjön och alla byarna runtomkring. Tillsammans med vintermörket, julmyset med lampor, snön så blir det hela underbart effekt- och stämningsfullt -tills blickfånget blev fast på följande, "artifakt".
En julbock i halm, upplyst med lampor kring konturerna av bock-kroppen och för att förstärka bockens rätt i samhället?!!?!?! så hade de även lyst upp bockens hrrm ja, gedigna mandom med röda små lampor. Självklart var även bockfallosen erigerad. Lysande - Briljant - så,,,, Orsa-aktigt. Inget ont om Orsa men... det är faktiskt bara där man kommer undan med en sån sak.
Bifogar en bild tagen från bilen i dagsljus men man ser den upplysta fallosen eftersom man vet vart man ska.. ja.. titta.


Rock on Fellow Earthlings!

Hmm.. bilden försvann i det förra inlägget.. men här kommer den. Lite av överraskningseffekten försvann men... jag garvar fortfarande. Mycket nöje.

Det är ju jättesvårt att hitta på rubriker till inläggen på bloggen... Mestadels därför att jag inte har en aning om vad jag ska skriva förräns jag börjar pluttra på tangentbordet.
Det enda jag egentligen ville säga idag var: You go Obama! Fantastiskt, vilken förstadag på jobbet; Drar tillbaka trupper från Irak, homosexuella får vara soldater igen, Guantanamo goes to memorylane... Jag menar... Shit i havet. Bra jobbat!

Sen hade jag en till grej... den här bilden är bara så... bra.
Jag garvar läppen av mig.

Har precis kommit hem från mitt andra träningspass den här veckan: Power Yoga.
Det var riktigt härligt... bara släppa tankar och fokusera på andningen och precis den rörelsen och positionen jag har just nu! Det är en utmaning!

MEN... jag verkar alltid återkomma till dessa MEN och undantag... men det är det som får mig att tänka till och klura på en del saker som jag egentligen inte behöver klura på men detär väldigt skönt att sedan kunna skriva av de klur-sakerna här på bloggen.. Då försvinner de ut ur mig och jag kan fylla på med nytt klur.
Jo, emot slutet när vi skulle ha avslappning på passet så sa ledaren att vi skulle ligga ned, blunda och för en stund försvinna i tankarna till vårat favoritställe. Okej Linderskan, favoritställe.... Jag tänkte direkt på soffan hemma men så kändes det som att det kan jag ju inte ha som favoritställe, det ska vara något spirituellt, andligt och fint ställe. Då tänkte jag på solnedgången på nyår.. men det är ju inget ställe, ska jag tänka på det som ett ställe då tänker jag på precis innanför verandadörren där jag stod när jag tog bilden och där är det drag utifrån och jättekallt på golvet så det är ju inte mitt favoritställe alls! Jag tänkte sedan vidare och försökte börja i änden vart jag är som mest nöjd och kom då att tänka på att som mest nöjd är jag nog när jag gått på toa efter att ha varit riktigt riktigt nödig. Då gav jag upp. Jag måste hitta ett bra favoritställe. Men vart? Jag funderar på trappor. Jag gillar trappor.. de tar en alltid någonstans, man kan sitta där och kika ut över en vy, kanske dricka ett glas saft eller vin, ställa fina blommor där. Grannar kan lämna kvarglömda saker där.

Ja.. jag hittade nog just mitt favoritställe. Trappen.

Sisådärja! Då var jag tillbaka i bloggträsket igen! Jag tog en liten paus.. för det är ju så otroligt betungande att känna bloggens ok kring min panna! Mina sponsorer är förfärade över mitt break men som superdonna och regent av linderskan.blogg.se  så struntar jag högaktningsfullt i detta! **Eller så är det helt enkelt så att jag var lat när jobbet drog igång igen efter julledigheterna.. men det lät bättre det första eller hur? ;) **

Nåväl... What´s new? Jag är numera stolt innehavare av titeln PrästSyster... återigen så väljer jag att ödmjukt blicka på det här ut mitt perspektiv... självklart är det så att min bror är PRÄST nu! Den 11 januari 2009 stog det högmässa i Västerås med prästvigningsceremoni!
Jag grät mig igenom gudstjänsten, blev tilldelad nattvard av min fina bror! Det var mäktigt att vid ett sådant redan laddat tillfälle som att ta nattvard få spetsa till det hela med att få det av brorsan!? Det var mäktigt! Jag var sedan även toastmaster på tillställningen efter vigningen. Jag höll tal och skakade hela jag när jag gjorde det! Jag kan lugnt säga att jag INTE lyckades hålla tillbaka tårarna, det var så känslofyllt! Hela rummet var fyllt av små lyckobubblor som pockade på hos alla medverkande, inte minst hos brorsan!

Här kommer lite bilder från tillställningen!

    

Och vad vore väl en blogg utan en bild på the Queen of the Blog?

Vaaarsågoda! Jag gillert!



Jag insåg precis med denna bild att jag även välsignats med gula tänder... Undra om jag ska göra en sådan amerikansk behandling med whitening av tänder och ögonvitor...?  Ahh what the.. Jag skippar det och lever livet istället!

So long my friends!
May  peace come to your lifes!

Goder afton.... nu har vi båd Spår och Dans avklarat i våra fredagsghjärtan. Jag hoppas att hela halvan av svenska folket är nöjda över detta utfall av tv-tittande och vinst? Resten av halvan är bittra och vill inte titta på nå´t!

Jag tittade på På spåret, kände mig nöjd men bitter över att jag missade årtalsfrågan med två år. Jag vill å det bestämdaste (ett ord jag ikväll hittade på) minnas att en person i min högstadieklass gjorde upprepade skämt om fåret Dolly.. och 1997 började jag gymnasiet MEN kom på nu att jag gick ju faktiskt sista terminen i nian -97 så det kunde ju stämma ändå vilket borde betyda att jag även fick poäng på den frågan! YES!
Jag känner mig också stolt över att jag kände igen det "korsett liknande underplagget" som var en bustier! Si si.. moi moi dondesta la bustier, here! Eller nåt!

Jag var på Karlstad Centralsjukhus idag och hälsade på S som har råkat illa ut och opererat sig akut. Krya på dig S!!! *sänder hälsningar*

När jag och Else gick ut från avdelningen såg jag denna.. ytterst.... missförstådda, missvisande och enormt roande skyltning vid hissarna i hallen utanför avdelningen.

Jag höll på att brista ut i ett enormt asgarv men Else tyckte hela situtationen med mamma fotograferna en sjukhussäng invid en vägg var ytterst pinsam och ropade till mig att komma till hissen. Men erkänn gott folk... Visst är det roligt?



Nu blir det uppehåll någon dag, ska till Västerås på min brors prästvigning. Återkommer med tankar och reflektioner kring denna tillställning!

Guten nacht und Adios!

 

Sisådärja... Årets första träningspass avklarat *applåder* Määääään (inte karlar utan alltså men) Varför är det alltid någon som pruttar på träningspass? Är det inte så? En liten bit in i passet, när man släpper loss muskulaturen... svetten börjar rinna...man flyter med i atmosfären och den balla musiken, tjoar och stimmar, och så floff eller boff eller prutt så var det gjort! Wooops!
MEN, igen, det var inte jag denna gången!
Och en annan fråga.. varför är det första man tänker när man känner lukten; "Oj.. det luktar fjärt, vem var det?"
Varför vill man veta det egentligen!? Är det inte bättre att lyckligt gå ovetande om att du kanske gör en grapevine bredvid en person som åt chili con carne till middag...? Varför reagerar man så där nyfiket.. vem var det...?
Nästa gång jag råkar släppa väder så tror jag jag ska räcka upp handen ivrigt och säga; "det var jag det var jag det var jag!"

Jaja.. nu ska jag tänka vad jag ska göra för spejsat på söndag när jag ska vara toastmaster på min brors prästvigningsmiddag.... Aooo.. nu har jag skrivit ut det här också så nu förväntas det till och med något av mig.. Huvaligen...

Nej Linderskan.. gör något vettigt nu.. som att äta upp din matlåda!!!

Haj svajs!

Åkaj,,, den personen som har tjänsten som inköpsansvarig på min lokala ICA butik hade nog ingen bra dag igår.... Undra hur han/hon tänkte? "Hmm.. det har varit jul/nyår... nej, det är nog ingen som handlar.. Jag struntar i att beställa..." Helloooo, Konsumtionssamhälle no1 har vi här *pekar på Sverige* ....
Hihi.. jag tyckte det var roligt.... Sen var det nästan roligare att gå runt som en liten matspion i affären och låtsas som ingenting medans jag tog bilderna. Jag försökte låta det verka som att jag gjorde ngt mycket viktigt med telefonen. Jag behöll mina terminalglasögon på så hela världen gungade när jag rörde på mig, lutade mig nonchalant mot en kassler-disk och plåtade. Klick, klick.... Sweeet... som en liten Marit Paulsen polis ungefär.

Från det ena till det andra... När jag nu har börjat med detta bloggeri så går ju tankarna ganska ofta till vad jag ska skriva och undra omd et blir bra och så. Jag har ingen aning om det blir bra *fiskar komplimnager* Men det känns bra och som jag skrev tidigare. Det är jag som bestämmer så! Deal with it!

Jag tänkte berätta en liten rolig anekdot... som hände när jag var... ja vi var kanske 13-14 år. Det var jag och mina två barndomskompisar från Orsa, K och A. Vi skulle hyra film. Det gjorde vi ganska ofta på den tiden. Från den delikata videobutiken HelikonVideo i Orsa. Jag bodde i en annan "stadsdel" av Orsa och A och K bodde nästaintill grannar så de skulle komma till mig och fixa en bra film på vägen till mig. Till saken hör att jag fullkomligt avskyr skräckfilmer. Jag får ont kroppsdelar när jag tittar och jag kan inte sova på jag vet inte hur länge. Jag inbillar mig att Freddy Kreuger bor i mitt kylskåp och det ligger en Alien i toaletten. Så, skräckfilmer går bort, bort bort bort. K och A däremot, they love it. K såg Unborn när hon var 8 år. Need I say more? Iallafall. De kom till mig tillslut och hade hyrt Äventyret i Kalahariöknen. Den handlade om 2 barn som gick vilse i en öknen. Det lät lite smågulligt tyckte jag oh godkände deras utsökta filmval. Vi gick upp på övervåningen och satte i videokassetten och började titta.
Filmen började visa en barnflicka som gick runt i ett stort stort hur och det var lite burrig och dov musik. Tankarna hos mig började rulla...vart är barnen, när ska de till öknen? Sedan blir barnflickan mer och mer desperat och till slut snurrar hon ett rep runt sin hals och hoppar ut genom fönstret och hänger sig!!! Jag fattade ingenting... vad har det här med Kalahari att göra?! Konstig film. K och A sa då att de kanske åker dit nu när barnflickan dog? Ja... det är klart... det kanske de gör tänkte jag och tittar vidare - några minuter. Sedan visas en ruggigt läskig djävulshund och jag vill minnas att den hade röda läskiga ögon men det kanske den inte hade och då gav jag upp. Nej sa jag, det måste ha blivit fel film eller nåt!! Jag ejectade kassetten och ja, OMEN IV stod det på kassetten!!! NEj men titta K och A!!! Helikon har satt i fel film!!! Nej men oj oj oj sa dem och tittade på varandra. Jag ville absolut inte titta klart, kände redan skräcken komma krypande i mig. Vi bestämde sen att K och A tittade klart och jag gick ned på mitt rum och kollad epå TV där istället.
Efter nån timme så var filmen klar och de kom ned igen. Vi förbannade oss över att hur de kunde göra så fel på Helikon och sen fnittrade och pratade vi vidare.
Sen dagen efter, kom jag till Koch vi skulle gå ned för att titta på TV. I trappen, i hennes fönster bredvid trappen så låg ett videofodral som fångade mitt öga. "Äventyret i Kalahariöknen". Sickna småOMENflickor va!?!?! De hyr en skräckfilm, BYTER fodral och lurar mig att titta, när jag kommer på felet så FORTSÄTTER de själva att titta... och ja ja ja... *asgarvar* Det är jäkligt bra gjort faktiskt. Jag garvar läppen av mig bara jag tänker på det nu... Hahha.

Eloge till er mina flickor!! Det var faktiskt riktigt kul... Nu iallafall.. Då var jag sviken, sådär som man bara kan bli som en tonårstjej som förstorar upp allting miljaarrder i proportioner... Men.. Det var kul!

Nu ska mina fingrar få tina upp framför spisen. Det är kaaaaaallt!!

Peace out!

Hmmm.. har precis sett klart BBC´s version av svenska Wallander filmerna. Det var,,, intressant. Jag har nog fortfarande inte riktigt bestämt mig om jag tycker om det eller inte. I denna version så finns det inga skaunepougar längre utan bara "lads"... Kurt heter Kööört och Nyberg heter Najböög.
Ystad blev Ajstad och en man som säger att offret har ett "kattwond" har en jacka på sig med emblemet  "Tekniska Roteln, Skåne" på. Väldigt komiskt.... men när man väl bortsåg från det faktum så blir det nice thriller av det hela.

Det var jätte bra, ploten fanns kvar, karaktärerna var kvar, om än en ännu mer plågad ocg bitter Wallander som gör allt för rättvisans skull... Men Jao... visst finns det engelsmän i Skåne som säger "he was last seen in Tåmmelilla" och,,, visst är det så att Kurt heter Kööört.

Helt ok lördagstittning... och.. lite läskigt också...


Sådär, Godnatt säger jag från regnbågsfingresoffan a´la bokstunden när jag var 7 år och Dröm Sött!!

Taaa taa!

Oj oj oj säger jag bara... Vilken dröm jag hade inatt! Jag kommer inte att kunna förklara det så att ni förstår så jag drar ett axplock... Det utspelade sig i princip hela tiden i Dalarna och medverkande människor var nog alla i min släkt tror jag!

Alright, lets go, här börjar axplocket!

Min morfar som är avliden sedan ca 10 år tillbaka i tiden hade på något sätt blivit klonad och återkommit till oss. En av mina bröder skall snart prästvigas och vi satt på hans själva ceremoni och den skulle snart börja. Vid mitt bord satt några okända människor och högtidligt bad hela tiden. Sedan kom alla prästkandidater ut på en stor scen. De hade otroligt vackra kreationer på sig, såg ut som cirkusartister i fina fina tros och bikiniliknande kläder. Ungefär som en Victoria Secret show!! Sedan kom min bror ut och hade på sig en dansbandskavaj i guld och s vart och började sjunga I did it my way med Frank Sinatra, alla de andra bakom honom slöt upp och började dansa sådan broadway-slut på showen dans - alá Frank Sinatra.
Som att inte detta var nog så var även min andra bror med i denna fantastiska dröm, han stod hemma hos våran mormor och morfar och inspekterade en vattenkran och totaldömde ut konstrktionen, tekniken och allting som hade med denna vattenkran att göra. Jag sa buttert till honom då: -"Men f-n T, måste du vara så j-la bitter hela tiden?" Jag fick då till svar: -" Ja det blir ju inte bättre av att du är här direkt"
Ganska snart efter detta var jag i en av mina gamla bostäder i Orsa där jag bodde i ca 1 år. Där sprang en av mina kusiner runt. Han hade fått någon slags diaboliska styrka i sina händer så han tog en pepparkaksform och började maniskt krama den med ena handen och jag fick totalspel och skrek åt kusinen att: 2 VAd sjutton gör du, den går ju sönder" Kusinen fortsatte bara. Då ropade jag på min mamma som tog min kusins parti och sa lugnt, fint med en sammetslen mammaröst att: "Kusinen gör ju ingenting fel, det är ingen fara". För att då visa min ilska så tog jag en av fåglarna som flög runt i lägenheten (fullt normalt eller hur,,,?) och tog den med min ena hand och kastade den mot fönsterrutan så att den dog.
Åh jo, i drömmen så var det även något slags krig i lilla Våmhus och det bussades folk från olika länder som inkvarterades bakom dörrar hos min mormor. DÄr hade de sedan Guitar Hero turneringar.

Kontentan av denna dröm? Uhm... ingen aning... den var komisk och rätt... udda. JAg skyller på att jag var trött efter min första arbetsdag efter en rätt lång ledighet och att jag drack ett glas vin som satte fantasin på spel.
Det, eller så är jag bara konstig.


MEN... gissa vad jag fick till frukost i morse... Jajjamen... Taaadaaaaaa *pekar ned på kortet* Så klart... Heeeeere´s Johnny!!!!



Nu ska vi spola vatten på isen så att vi kan tvinga ut barnet och åka skridskor.

Tjoflöjt.

Jahapp, så här långt kom jag utan felskrivningar. Som min kära sambo brukar uttrycka det.. och jag tror att det var en viss Herr Homer Simpson som myntade detta uttryck; "The fingers you have used are too fat..."

Rätt sajt för den roliga almanackan är http://www.personligalmanacka.se/

Ber om ursäkt för felskrivningen.. även om det var rätt kul... Hahaha!

Jag kom precis på... nu har jag ju startat den här bloggen. Då är det ju klart att det är fantastiskt roligt om någon kommer in och läser det här som jag ända bemödar mig att plita ned här... MEN det får mig ju osökt att tänka på... man kan ju inte skriva om allt? Eller om ALLA man träffar? Jag menar.. om jag skulle skriva ned allt jag tycker och tänker varje dag så skulle nog inte så många hälsa eller ännu mindre sitta ned bredvid mig och prata... SÅ, då är frågan... blir man mindre ärlig när man har en blogg eller blir man mer ärlig för man struntar i att säga det som man egnetligen tycker och tänker om folk och fä eller är det så att jag nu snärjat in mig i en tanke som jag aldrig kommer att komma ur och ingen kommer heller att förstå vad jag menar?
MEN, det gör ju ingenting heller kom jag på för det här var ju min blogg, plutt på näsan på er som inte förstod! I detta kungadöme linderskan.blogg.se finns bara en regent, yours truly. Ödmjuk som få är hon!

Ikväll blir det förhoppningsvis På Spåret, jajjamensan, jag är 27 år och tittar på På Spåret. Det är kvalitéts TV det!

För övrigt så jobbar jag första dagen idag sedan den 19/12. Det var nästan som att börja skolan på nytt igen när jag gick och lade mig igår... Packa väskan, nycklar med, passerkort i rätt fack, OCH viktigast av allt, den nya almackan! Problemet är bara att jag vill ha en ny almanacka! Jag vill ha en rolig och fiiiin, en som ingen annan har! Varför kan det inte göras roliga fina almanackor som man kan handla via jobbet! Måste de vara praktiska, tråkiga och plastiga!? Jag hittade den här sidan www.personligalmacka.se Kristina vill ha!!! Hon vill vara skapig och duktig och göra en egen!
Jag är inget hejdundrande fan av att pyssla och pilla, har alldeles för dåligt tålamod för det. (Internet är min grej så därför är det lite spännande att jag är så sen med en blogg!)


Jag kom precis på... jag vill väldigt gärna påpeka att jag inte är någon "tupperwaremamma", *skrattar* men titta vad som står på mitt jobbskrivbord idag...
 
Hahahaha! Med tupperwaremamma så... menar jag en sån som liksom blir förälder och glömmer bort totalt vem man var innan! Det enda som verkar existera och virvla runt i hjärnan på de är libero, slemproppar, tupperware.. ja.. Jag tror ni förstår hur jag menar. Men,,,slap på kinden till mig. Här är jag med tupperwarelådor på skrivbordet för att praktiskt kunna med föra egna tepåsar till jobbet! *asgarvar* Jag är där! Jag har en blogg, jag är en tupperwaremamma, jag ser på På Spåret och jag älskar det!

För att citera Jon bon jovi: It´s my life!

Tut slut

Tack, jo det gick bra, det tog några år att föda fram min blogg men, värkarbetet gav resultat och här är den..
Inte för att jag förstår egetligen vad jag har gett mig in på men, what the, everbody does it right!?

*trumvirvel* Här är nu min fantastiska blogg!!! *visar runt med handen och tittar nyfiket också*

Ja, så här hade jag tänkt samla på mig all den otroligt intressanta fakta om mitt och mina kära, kanske även en del okära människor som passerar min bullrande väg.

Yes, dags att återgå till något kreativt och coolt skapande här nu...

Watch out Blondinflickor och kändisar, linderskan har fött en blogg!

Rock on