linderskan

en flicka som fyllde 10 år den 20 juli. Hon satt med sin mamma, pappa hennes två bröder och den äldsta broderns flickvän och åt födelsedagsmiddag. Hon tror att det var älgkött. Hon var lite spänd och sådär busigt pirrig som man är på sin födelsedag. Senare under eftermiddagen skulle släkten komma på kalas och hon undrade så vad det var för paket hon skulle få!
Rätt som det var under middagen så sade flickans pappa att den ene broderns kompis fick lov att gå hem nu, flickans broder protesterade och tyckte det var drygt. Pappan blev lite arg och sa med skarpa papparösten att det var bara så det var. Alla blev lite tysta och tyckte det var lite konstigt men, maten var så god och det var ju födelsedag så det konstiga glömdes ganska snabbt.

Nu tog flickans mamma ordet och sa att hon och flickans pappa skulle berätta någonting för de alla. Flickan tyckte alltid det var otroligt spännande med överraskningar och nu var det ju tillochmed hennes födelsedag! Flickan tyckte det var rätt drygt att vara yngst av alla syskon och enda tjejen, tänk om det var så att hon skulle få bli storasyster äntligen? Tankarna virvlade runt i hennes huvud och hon tittade spänt runt bordet för att se om någon av de andra var lika spänd av förväntan som henne men hon kunde inte riktigt utläsa något i deras ansikten.

Mamman sa: "Jo det är så här förstår ni att eran pappa och jag har beslutat oss för att gå skilda vägar".

Flickan lyssnade, tänkte, lyssnade på meningen som hon sparat i huvudet efter att öronen transporterat den udda, konstiga, läskiga meningen in i hennes hjärna. Det första hon tänkte var rent bokstavligt, en skild väg. Ska vi bygga om vägen till huset? Ska det vara två vägar?
Flickan tittade på sin äldsta bror och såg att hans ögon var fyllda av tårar. Hon tittade på sin andra bror. Han tittade ned i bordet.  Hon tittade på sig själv och insåg att det inte skulle bli två vägar till huset. Huset skulle inte bebos av alla numera. Hennes mamma och pappa skulle skilja sig. Bo isär. Inte vara gifta längre. De älskade inte varandra.

Flickan hörde att de fortsatte prata, de sa att det var inte barnens fel, det hade pågått länge i flera år. Då stannade flickan upp i sina tankar. I flera år? Flickan var yngst, 10 år, hur många år är flera år? Ville de inte bo ihop när hon föddes? Var det hennes fel?

Alla fortsatte att äta älgköttet fast flickans föräldrar inte skulle vara gifta längre. Midadgen fick ju lov att klaras av, flickan skulle ju ha kalas för hon fyllde ju 10 år, den stora damen!

Flickan undrade inte längre vad som skulle finnas i hennes paket. Hon undrade vart hon skulle bo. Hur skulle pappa klara sig. Hur skulle vi klara oss? Flickan kände på sin nya titel: Skilsmässobarn. Nu var hon inte bara 10 år längre, hon blev skilsmässobarn också.

Grattis på födelsedagen.